Inte galen nog för att passa in...

Jag har skickat glada blogginlägg om min nya skola...
Men nu orkar jag inte längre gömma mig bakom ett leende...
I hela mitt liv har min mamma försökt att få mig att böja min nacke då någon går emot mig. Lärt mig att svälja min stolthet... Jag har nu försökt det sen den 12e Augusti... Men att få veta att en person har hatat och avskytt mig sen dag ett utan någon vettig anledning får mig att ge upp...
Jag passar inte in här. Det vet alla. Det ser alla. Jag är bara Tjejen från västragötaland. Jag är inte galen nog. Jag är inte "CP" nog. (dock är det väldigt fel att säga så). Det sa personen som hatar mig rakt i mitt ansikte... Jag har en dålig attityd... Men tror ni att ni kan möta mig med en dålig attityd och sedan förvänta er en god attityd tillbaka?
När någon tvingar en person att välja bara för att man är så stolt och så elak att man inte in public kan uppföra sig då har man ett problem...
Att försöka bli vän med denna personen är omöjligt... Varför ska man då försöka? Varför ens försöka komma överens in public när bara en lägger manken till det?
Ja varför...
Jag vägrar gå igenom exakt samma sak 3 år till efter de 5 tidigare åren... Kan man inte acceptera att andra är annorlunda då ska man inte umgås med människor över huvud taget.
Nej jag är inte galen nog, jag är inte "CP" nog. Men jag är mig själv. Och om du inte kan acceptera det, då ska du inte umgås med någon. Vill man bli accepterad och få riktiga vänner då ska man vara sig själv...
Du gav mig inte ens en chans innan du dömde mig.

Detta var allt från mig denna gången. Men glöm inte: Bara för att någon inte är exakt som du och inte är lika galen som du, så ska du inte döma dom innan du lärt känna dom.

Jag ser dig...

Ja det var ju en rolig titel? men jo jag ser allt du gör. T. ex så ser jag då du stalkar min blogg, du ser när jag lägger ut nytt inlägg, du ser mina nya inlägg och du läser dem väldigt ofta. Men du visste säkert inte att jag kunde se det? Eller? Ja då kommer en liten flash för dig då. Något som kanske håller dig borta från min blogg och mitt liv.
 Du har redan förstört livet för mig och min bror och min syster. Du har tagit ifrån oss mycket och nu kommer vi aldrig få se ens röken av något som du tog.
Du har ingen som helst rätt att följa mitt liv! Vadå ska du förstöra det mer? Ja det går ju. Eller näe. Lämna mig, min mamma och resten av min familj ifred och jag lovar att inte störa dig något mer på din förstörande resa.
Vadå? Tror du att du har vunnit? HAH! Du är nog den mest korkade lol. Nej du har inte vunnit. Ser du inte hur Napoleon och Hitler slutade? Ja så kan det nog sluta för dig med ;) För du är inte bättre än någon av dem.
Och ja jag vet att du läser detta och du blir arg. För du förstår att du inte kommer vinna.
Jag kan dina tankebanor! Jag vet vem du är och vad du gör. Så sluta stalka mitt liv! FÖR FAN!
Du kommer väl visa detta för det du tog av oss och du kommer säga lögner. HAH! Men du! Inte trodde du va att jag skulle lista ut det eller? ;)
Jag ser dig...

Ny skola, ny adress, ny start!

Jag har nu flyttat upp till Bollnäs. Eller jao inte riktigt :) Jag bor i Simeå :) Här går jag på gymnasium. Mitt gymnasium heter Naturlära och är ett naturbruksgymnasium. Här är det inte det vanligaste rida ridskolehästar inte. Här rider vi tävlade hästar. Mest dressyrhästar men också en hopphäst. Här finns halvblod, andalusier, frieser hästar, shettisar och andra små ponnyer m.m. Hästarna jag har ridit är två olika friesrar. De heter Nanko och Ids. Sen har vi "Wishen" som jag inte har en aning om vilken ras det är. "Wishen" är en tävlad dressyrhäst. Sen har jag ridit tre gånger en häst som heter Makke. Han är en hopphäst! Han är min favorit häst. :)
Nystarten jag får är att här kände jag ingen. Lätt att lära känna alla. Har fått in allas namn nu. Nere i västragötaland hade jag svårt att skaffa vänner. Nu har jag vänner som är snälla och trevliga :) Längtar faktiskt inte hem så mycket.
Dock en tråkig sak är att min pappa har gått och gift sig med en person som inte har varit snäll mot mig, min bror och min syster. Och att den få veta det via min mamma som sin tur har fått reda på det via min syster... Ja det gör ont. Att ens barn inte är värda mer än deras vänner... Familjen kommer först... Ja det är deras motto... Men hans familj har aldrig fått komma före hennes... Ja det är ju deprimerande.
Men jao. Nu får ni ta hand om era nära ok kära <3
Puss och kram
Gul banan

Eh jao....

Jahapp... Idag är nog en av de värsta dagarna i mitt liv >.<
Först visade det sig att det var dåligt väder. Sen hade jag nationellt test i engelska >.<
Jag hade då en rast mellan läsförståelsen och hörförståelsen. Jag tänkte krama en skolkamrat....
En sån där lastpall låg på golvet. Emot väggen också... Slog min vänsterfot rakt i den... Vet inte men kan ha brutit en tå >.<
Foten är nu lindad och jag tar det lugnt.
Meningen med kvällen var att jag just nu skulle stå inne på Sticky Fingers och se Black Veil Brides spela... Men hela konserten blev inställd :'(
Jag blev helt förkrossad... Dessa månader av längtan...
Igår köpte jag till och med ett par nya byxor...
Inget har ändrats...
Och imorgon kommer säkert pappa att ringa och fråga min lillebror om han vill komma hem till dem... Min pappa vill inte ens ha med mig att göra längre...
Jag saknar min pappa förfärligt mycket. Men det ser han tyvärr inte.

Aja. Tack å herrå....



Jahapp ... Today is probably one of the worst days of my life>. <
First, it was found that there was bad weather. Then I had national test in English>. <
I then had a break between reading comprehension and listening comprehension. I was going to hug a classmate ....
One of those pallet on the floor. Against the wall too ... I knocked my foot right in it ... Do not know but may have broken a toe>. <
The foot is now wrapped and I'm taking it easy.
The purpose of the evening was that I now would be at Sticky Fingers and see Black Veil Brides play ... But the whole concert was canceled: '(
I was devastated ... These months of longing ...
Yesterday I  even bought a new pair of pants ...
Nothing has changed ...
And tomorrow my dad will call and ask my little brother if he wants to come home to them ... My dad don't want to have anything to do with me anymore ...
I miss my dad terribly much. But he can't sadly see it.

Önskar att du skulle förstå någon gång.....

Någon dag kommer du att förstå... Men det kan man i alla fall hoppas... Du ger dig inte va? Allt måste bli som du vill? Även när det gäller att förstöra två liv? Min pappa är underbar. Men nu känner jag att han kanske aldrig igen kommer vara i mitt liv... Han inser inte vad han gör... Hur mycket han sårar oss... Hur djupa ärr vi har... Allt som händer just nu river upp både gamla och nya sår... Ska vi behöva leva med att inte ha våran pappa? Vi har en bonus pappa som älskar oss och vi älskar honom... Men våran egen pappa är fortfarande våran egen pappa... Kan jag få kanske ett uns av kärlek från honom igen? Eller är allt borta? Poof. Bara så där. Borta med vinden... Allt flyger iväg... Som aska när ett hus brunnit ner till grunden... Som när elden slocknar och vinden river tag i det som finns kvar... Nu är allt borta... Allt hopp... All kärlek... Jag vill ha dig nära igen... Jag vill att ditt hjärta och dina ögon öppnas till den bittra sanningen... Att du förlorar ditt eget kött och blod... Att dem som håller dig kär saknar dig... Jag vill bara att du ska veta hur mycket plats du tar i mitt hjärta... Hur mycket du egentligen betyder för mig. "När jag säger att jag älskar dig är det inte av en vana eller för att starta en konversation. Jag säger det för att tack vara dig finns jag... Tack".


Someday you will understand ... But one can at least hope ... You do not give up, right? Everything must be as you want? Even when it comes to destroy two lives? My dad is wonderful. But now I feel that he might never again will be in my life ... He does not realize what he is doing ... How much he hurt us ... How deep scars we have ... All that is happening right now unravels, both old and new wounds ... Do we have to live with not having our dad? We have a bonus dad who loves us and we love him ... But our own father is still our own father ... Can I get maybe an ounce of love from him again? Or is all gone? Poof. Just like that. Gone with the wind ... Everything flies ... As ashes when a house burned to the ground ... Like when the fire dies down and the wind tearing hold of what's left ... Now everything is gone ... All hope ... All the love ... I want you close again ... I want your heart and your eyes opened to the bitter truth ... That you are losing your own flesh and blood ... To those who keep you dear misses you ... I just want you to know how much space you take in my heart ... How much you really mean to me. "When I say I love you, it is not out of a habit or to start a conversation., I say it because thanks to you, I exist... Thank you."

Så händer det igen :(

Då kan man nu undra om man verkligen vill ha med någon att göra när man varje gång har en ursäkt till varför man inte kan komma...
Kan det vara så att man helt plötsligt har insett att ens barn inte betyder något?
 Att det i själva verket plötsligt inte är sina egna barn?
 Utan en total främling barn?
 Att andras barn är mycket mer viktigare än ens egna?
Hur många frågor och tankar kan man egentligen få in här?
 Kan man känna sig övergiven och ensam när man i själva verket har en mamma som älskar en och en bonus pappa som också älskar en?
 Men vad händer om man vill ha sin riktiga pappa?
Vad händer om man vill bli älskad av sin pappa?
  Jag vill i alla fall ha kvar min pappa. Jag vill bli älskad av honom och jag vill att han visar det...
 Men det kanske är för mycket begärt?
 Om man vill ha en pappa som älskar en och vill ha någon utöver mamma och bonus pappa som är där... Om man vill att han ska vara med då man slutar nian... Kanske hade jag mått mycket bättre om han ville vara en del i mitt liv... Jag kanske inte visar det så mycket men jag saknar honom... Jag lyckas dölja mina innersta tankar och känslor men blir bara mer och mer ledsen... Jag känner mig övergiven... Ensam... Svag... Allt jag just nu bara önskar är att få honom tillbaka... Att få veta att han innerst inne älskar mig... Att veta om hans barn är viktiga för honom...

Lite nystart!

Ja nu undrar ni säkert varför det inte finns så många inlägg längre. Ja men då ska jag berätta :D Jag har valt att börja om nästan från början. Jag kommer att ändra mitt innehåll en hel del. Jag kommer lägga ut lite video-bloggar (mestadels på engelska), lite fler bilder och några få korta inlägg. ^.^ Säg till om ni tycker att jag ska skriva något speciellt om samhället eller bara allmänt om vad ni tycker jag gör bra och vad jag kan göra bättre :D