måndag 11 februari 2013

Så händer det igen :(

Då kan man nu undra om man verkligen vill ha med någon att göra när man varje gång har en ursäkt till varför man inte kan komma...
Kan det vara så att man helt plötsligt har insett att ens barn inte betyder något?
 Att det i själva verket plötsligt inte är sina egna barn?
 Utan en total främling barn?
 Att andras barn är mycket mer viktigare än ens egna?
Hur många frågor och tankar kan man egentligen få in här?
 Kan man känna sig övergiven och ensam när man i själva verket har en mamma som älskar en och en bonus pappa som också älskar en?
 Men vad händer om man vill ha sin riktiga pappa?
Vad händer om man vill bli älskad av sin pappa?
  Jag vill i alla fall ha kvar min pappa. Jag vill bli älskad av honom och jag vill att han visar det...
 Men det kanske är för mycket begärt?
 Om man vill ha en pappa som älskar en och vill ha någon utöver mamma och bonus pappa som är där... Om man vill att han ska vara med då man slutar nian... Kanske hade jag mått mycket bättre om han ville vara en del i mitt liv... Jag kanske inte visar det så mycket men jag saknar honom... Jag lyckas dölja mina innersta tankar och känslor men blir bara mer och mer ledsen... Jag känner mig övergiven... Ensam... Svag... Allt jag just nu bara önskar är att få honom tillbaka... Att få veta att han innerst inne älskar mig... Att veta om hans barn är viktiga för honom...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar